Tina Thuresson var deltagare i det nederländska programmet 2005 då programmet var fyra veckor långt. Hon berättar nedan om sitt utbyte.
”När jag ansökte till CIF:s utbytesprogram i Holland visste jag redan att Sveriges och Hollands lagstiftning inte skiljde sig avsevärt vad gäller narkotika men hade uppfattningen om att tillämpningen av lagen skiljer sig en hel del. Jag ville veta på vilket sätt de försöker hjälpa människor med missbruk och vilka resultat de strävar efter/uppnår. De har onekligen en mera liberal inställning till narkotikabruk/missbruk. Hur påverkar detta den hjälp en missbrukare får och hur ser deras behandlingsinsatser ut?
Jag hade turen att bli antagen och anlände till Amsterdam den 2:e april. Vi blev upphämtade på järnvägsstationen av två mycket hjälpsamma CIF-medlemmar. Förutom jag var det två kvinnor till som skulle göra ett utbytesprogram i Holland, Riitta från Finland och Hema från Indien. Den första veckan bodde vi tre tillsammans i en lägenhet, ganska centralt i Amsterdam. Vi hade då ett dagligt program där vi genom studiebesök fick en generell introduktion i hur Holland bedriver socialt arbete.
Vi fick en översikt av hur de arbetar med socialbidragstagare, hur de beviljar bistånd och dess lagstiftningar. (Det skiljer sig en hel del då de också har ett system som bygger på privata försäkringar.) Därefter besökte vi ”tillsynsenheten” för socialt arbete och en flyktingmottagning och fick se vilken policy de arbetar efter. Vi var också på socialhögskolan och fick veta hur deras utbildning ser ut och inom vilka områden man som socialtarbetare kan arbeta. En dag fick vi besök i vår lägenhet av en man som var som ett uppslagsverk vad gäller Hollands och Amsterdams droger – lagstiftning och policy.
Den första veckan innehöll alltså massor av information och intryck! Som bonus fick jag också inblick i hur Indien och Finland bedriver socialt arbete vilket också var jätteintressant!
Sedan flyttade jag till min första värdfamilj, en ensamstående kvinna i Amsterdam. En oerhört trevlig kvinna som dessutom hade erfarenhet av socialt arbete. Mitt individuella program började nu och jag fick göra en massa bra studiebesök inom missbruksvården i Amsterdam.
Kvinnan som gjort mitt program hade verkligen engagerat sig i att försöka ge mig mesta möjliga information under de dagar jag skulle vara kvar i Amsterdam. Allt ifrån kontorsarbete, fältarbete, motivationscenter, metadonmottagningar, frälsningsarmén, boenden och caféer för bostadslösa/missbrukare. På en del ställen fick jag enbart muntlig information och på en del fick jag vara med i det praktiska arbetet. Min uppfattning är att både klienterna och personalen var inbjudande och berättade gärna om sina erfarenheter. De var också intresserade av att veta en hel del om hur vi arbetar i Sverige. Då de olika studiebesöken är av varierande art, tycker jag att det är av vikt att man har en bred kunskap om sitt hemland.
Efter min tid i Amsterdam flyttade jag till en ny värdfamilj i Groesbeck. Ett par som bodde i en mindre by. Det var på många sätt skönt att komma ut i mera lantlig miljö. Tempot var lägre och de studiebesök som jag gjorde hade jag lättare att relatera till mitt eget arbete i min hemstad Helsingborg. De flesta dagar tillbringade jag i Nijmegen och Arnhem. Städer vars sociala arbete kunde relateras till Helsingborgs. Kvinnan jag bodde hos hade dessutom gjort mitt program och även detta var väldigt bra.
Jag upplevde att jag fick bra kontakt med social arbetarna och klienterna. De verkade inte ”nersprungna” av studiebesök, vilket gjorde att de var glada för mitt besök och nyfikna på mitt arbete. Jag fick här en helhetssyn över hela stadens sociala arbete. En del klienter som jag träffade på ett av mina studiebesök, träffade jag någon dag senare på ett annat Jag fick hela tiden tips om saker som gjordes i stan för bostadslösa och missbrukare på ideell/frivillig basis. Så mitt program kom att utökas både till extra kvällar och på helgen. (På bilden är det ”after work med fältarbetare i Nijmegen)
Båda mina värdfamiljer var helt underbara. De bjöd verkligen in mig i deras hem och vi hade många intressanta diskussioner på kvällarna. Även de som gjort mina program lyckades verkligen pricka in mina önskemål om vad jag ville utforska. Holands sociala arbete gav mig massor av tankar och idéer. Deras nyfikna frågor kring vårt sätt att arbeta gav mig en insikt om att vissa saker anser jag att vi är riktigt bra på och vissa saker utgör hinder för att vi ska kunna utföra ett gott socialt arbete. Den liberala synen på droger för på något sätt socialarbetarna närmre klienterna. Klienterna är mera öppna med sitt missbruk och lögnerna färre. De arbetar för att ge människorna ett värdigt liv oavsett om de missbrukar eller ej. En återkommande tanke var dock – har de tappat hoppet om att människor vill och kan bli drogfria? Men hoppet finns på något sätt kvar. Vi arbetar dock på olika sätt för att förmå människor till att bli motiverade och komma till förändring.
Min vistelse avslutades med ”Drottningens dag” – en jättefestival i hela landet. Amsterdam fylldes av dans, musik och teater – ”Alle man ur huse”. Det var underbart!
Min tid i Holland har varit betydelsefull för mig i mitt professionella arbete, men också för mig privat. Jag är tacksam för att jag fick genomföra programmet och hoppas att fler kommer att få chansen. Det kostar en del tid, engagemang och pengar – men det vara det värt!”